fahlstroms

Idag e de måndag elr ja de lär ju allt veta.
Men iaf den här måndagen känns väldigt konstig.
Den e full av tankar
Full av saknad
Och ännu värre full ensamhet.

Ja vet verkligen inte va som händer runt omkring mig.
Ja gör allt bara av gammal vana.
De går jätte bra i skolan.
ja håller alla målen ja satt upp för mig själv och gör de ändå bättre än va ja trodde.
De går hur bra som helst.
De fungerar jätte bra me familjen me.
Och får all kärlek och annat ja ber om, och mer där till.
Och ja behöver aldrig va ensam om ja inte vill.
Bäst kontakt har ja me mina två systrar som ja verkligen litar på. och ja tror att dom känner samma.
Ja e hur mycke som helst me dom och deras familjer.

Men de e ju de att de känns inte bra iaf och nu börjar förklaringen komma.
Och de gör den varje år som höstmörkret smyger sig på.
Ja vet inte riktigt va ja ska ta mig till för nu förstår ja verkligen va ja behöver.
Ja vill ha nån att komma hem till, nån som man verkligen tycker om.
Nån som man ligger nära när mörkret kryper på.
Nåns famn att somna i.
Bara nåns närhet.
Ja vill verkligen ha nån egen och inte leva på kärleken som min omgivning ger till varann.
Utan nån som ger ren kärlek bara till mig.

Ja e väldigt orolig för att misslyckas.
Och chansen e ju väldigt stor me tanke på hur de har gått förut.
Men de e inte så lätt för va gör man om
Den rätta mannen inte e den perfecta, och den perfecta mannen inte e den rätta.

Men de ska ju finnas nån för alla och de verkar ju som att många har funnit de rätta och den perfecta.
Och när de väl e så, så hoppas ja att man verkligen håller fast vid den.